Norrländska Korrespondenten – 19 september 1855, sida 2

fantastiska dröm! ... O, min Gud, att stå himlens port få nåra och likwäl icke wåga träda in öfwer def tröskel, är wäl detta att wara swag? ... Må wara jag känner mig stolt öfwer att ega dens na swaghet. Några weckor efter denna afton steg Eleonora en skymningsstund ensam Hit in. Hon suckade tungt och lutade sitt wackra hufwud mot bröstet, Det är is i hans blick, is i hans ord, flagade hon. Jag ser, att han strider en bård kamp med fig sjelf; och hware före? Jo, för att jaga bort min bild ur fin själ ... Ack, Leonard, du ffa segra, det skall fmidra din manliga får fänga, att du lyckas beherrska dina fänslor, och i din triumf fall du glömma, att det ide år ditt eget hjerta allena fom blöder ... Och hwarföre flyr du mig? Du frultar att bjuda spetsen åt de öden, fom hota mår kärlek. Du wet ide, att en qwinna, fom älskar, har mod till hwarje upvoffring; men du, fom sjelf tror dig wara så stark, du saknar likwäl mod att emottaga ett offer. — Näwäl Leo.