Norrländska Korrespondenten – 15 september 1855, sida 2

dig detsamma. Att widare beskrifwa hennes fänslor skulle blifwa of; omöjligt. Det lär läsaren med sin egen inbillningsfraft bättre funna göra sjelf: ät honom öfwerlemna wi derföre denna angenäma uppgift, i det wi endast tillägga, att de uti hustruns bröst nywäckta förboppnins garne ide ännu efter många års förs lopp blifwit bragta på skam och att det är att hoppas, att mannen allt frams gent skall förblifwa en lika driftig avdes tare, en lika öm make och far, fom han nu långe har warit! (Slut.)