Norrländska Korrespondenten – 15 september 1855, sida 2

derpå började jag att arbeta hos herr Lankford. Det der är min weckolön och dessutom det hår, fom jag nu öfmerlemnar till dig, — och derwid öfwerlemna: de han henne de penningar, fom han ännu hade qwar. — Ack, Jacob, Jacob, — ropade hus strun, i det hon bröt ut i tårar, — går ka nu ide åter dessa förhoppningar, ty jag ffulle ej funna fördraga ännu en wexling! — D Med Hans bistånd, fom har tof wat oss sin hjelp, då wi anropa honom derom, will jag ide ånyo bringa de för: hoppningar på skam, fom jag nu upp: wäcker hos dig. Må jag Slott genom mitt framtida uppförande göra mig wärs dig af din förlåtelse för de många bekymmer, jag redan förorsakat dig. — i Den goda huftrun och modren hwars hjerta nästan wille brista af glädje, lus tade sitt hufwud mot sin mans skuldra och, i det glädjetärar flödade strömwis ur hennes ögon, letade sig förtroendet till hennes hjerta; ty nu war hon öf wertygad, att han skulle wisa sig mår: