familj fan ännu åter blifwa lycklig, om Ni bara blir fast wid er föresats. — — Ad, herre, om deras lycka beror på mig, så skola de också blifwa lyckliga, ty jag will stå qwar wid mitt beslut. — — Deraf har Ni också sjelf den för: sta nyttan. — — Åter tego båda ett ögonbiick, der på sade Jarvis, i det han blef röd i ansigtet som blod: — Jag wille gerna, om jag tordes, be Er, Herr Lankford, att låta mig få hälften af min arbetstön och denna gåns gen blott afdraga hälften säsom afräfning för hwad jag är Er skyldig för de förstörda skinnen. Min familj behöfwer en hel hov saker och i afton wille jag isonnerhet gerna kunna köpa ett fat mjöl. — — Låtom oss icke mer tala om den snön, som föll i fjol, Jacob! Denna er Zamla skuld skall wara glömd jemte allt förflutet; och jag önskar, att Han, fom sor i himmelen, wille lika fnllkomligt safwa förlåtit Er edra gamla synder om jag af hjertat efterffänfer Er denna