Norrländska Korrespondenten – 8 september 1855, sida 2

ra, bleka och af sorger sårade kinder kunde man mer än wal se, huru stora hennes lidanden och försakelser redan warit, huru länge hon lefwat innestängd i en osund kammare utan att funna tas ga fig rörelse. Hwad skulle det wäl under sädana omständigheter blifwa af hennes barn? Och hwad som mest ned: stämde hennes sinne och til och med betydligt förslöade hennes uppmärksamhet, war den nedslående tanken, att wid bennes sida fart dot en, fom få mycket kunde underlätta hennes börda, om han blott wille; en, fom skulle återkalla glåds jen i hennes hjerta, om han blott wille blifwa trogen de löften, fom han under förra lyckligare år gifwit, — denna tans fe, långt ifrån att lätta hennes smärta, gjorde blott, att hon kände fig än mera öfwergifwen. Af denna slöhet i sinnet, fom få ofta åtföljer ett fortfarande och långwarigt oc uselt tillstånd, fom det fig, att hon ef mårfte den förändring, fom med hennes man föregått, — en förbättring, fom, om hon hade märft den, skulle hafwa gjort henne öfmers ydlig . Så snart Jarvis hade stigit upp och