Norrländska Korrespondenten – 5 september 1855, sida 3

Baaaa — ord. O Gud, hjelp mig, ty jag är öfwergifwen af alla menniskor. — Har Ni då talat med Warren! frågade den gamle mannen. — Ja, och han hotade att kasta mig ut genom dörren, om jag ej genast vpac kade mig bort. — ö — Men Mason behöfwer bestämdt en arbetare, det wet jag; han skall helt säkert kunna gifwa Er arbete. — i — Äfwen hoe honom har jag förföft, men han will ei ge mig något. — Herr Lankford förblef åter rägra ör gonblick stående tankfull och öfwerlade med sig sjelf, hwad han skulle göra. Han beklagade af allt hjerta den arme mannen, som så enträget bad om arbete och hwars darrande hand bewisade, att han åtminstone den dagen ej hade fått det wanliga retmedlet. Men han tordes ändå icke taga ho: nom i sin tjenst, ty han hade intet förs troende för honom. Ändteligen sade han: — Jacob, om Ni kan skassa mig ett. bewis af Herr Ny att Ni werkeli