Norrländska Korrespondenten – 5 september 1855, sida 3

— Ni, Jacob? — sade den gamla mannen öfwerraskad. — Ja wisst, jag har i dag skrifwit mig in. — — Rej, Jacob, — sade hattmakaren efter en paus, i det han tweksamt skafade på hufwudet, — jag fan ej tro, att Ri nu talar sanning. — — Men om jag nu werkeligen har gätt in i föreningen oc har faft beflutat att bli en annan menniska, will Ni då ge mig arbete, Herr Lankford? Den gamle besinnade fig några ögonblick, derefter fade han med en Half bes dröfwad ton: — Nej, jag är rädd för Er; hwad er dryckenskap angår, få är Ni en få gammal fyndare, att jag als ide tilltror Er hafwa nog fraft att hålla ett löfte. — Men hwad i all werlden skall jag då taga mig til? ropade nu den olyd: lige mannen med en ton, fom gid den andre til hjertat; — nu då jag på all: war har beslutat att bättra mig, will ingen lemna mig en hjelpsam hand, eller ätminftone säga mig ett uppmuntrande