— Ty wärr är det alltför sannt; jag har warit nog dålig att taga ifrån er ett par skinn, Herr Lankford, som jag ej har återlemnat. Det war moucket illa gjordt af mig, och jag will bestämdt ers sätta Er deras fulla wärde, om Ni åter will gifwa mig arbete. Jag war full, när jag gjorde det, oh Ni wet, att när jag har supit, få wet jag ej noga, hwad jag tager mig till. — — Jag skulle ännu ge Er arbete? Nej, Jacob, jag will ej mer gifwa Er tillfälle att bestjäla mig. — — Men jag will aldrig mer fupa, och Ni wet, Herr Lankford, att så läage jag war nykter menniska, få bedrog jag hwarfen Er eller någon annan vå ett öre, — — Ni fule ide mer fupa Er full! Nej, Jacob, jag har lefwat för långe i werlden och sett för mycket för att sätta nägot wärde på sädana löften. — — OM ändå menarjag nu få allvar ligt, Herr Lankford! Jag har dag gätt in i nykterhets-föreningen.