Norrländska Korrespondenten – 5 september 1855, sida 2

— Skulle ni ej wilja ge mig arbete, om jag lofwar att wara nykter? — — Nej, ty jag will ej gifwa mänga runstycken för edra löften. — Den arme Jarwis aflägsnade sig äter. Då han fattade beslutet att blifwa en annan menniska, hade han ej kommit att alls tänka vå dessa swårigheter, dessa afwisningar. Han war en driftig och rask arbetare i sitt yrke och trodde, att hwar och en af dem, som förut gifwit honom arbete, med glädje skulle emottas ga honom, dä de nu Hörde, att han gått in i nykterhets föreningen. Men han hade redan få ofta lofmat förbättring och få ofta åter brutit fitt löfte oc bes dragit fina gynnare, att dessa nu hade förlorat allt förtroende til honom. Då Jarvis lemnade herr Mafonsd fontor, tycktes han alls ide weta, hwad han nu skulle taga fig ti. Ån tog han ctt par steg, derpå flod han äter stilla för att rädpläga med sina förwirrade tankar. — Jag wil försöka bog Lankford, —