Norrländska Korrespondenten – 5 september 1855, sida 2

Och redan hade han tagit ett sieg mot krogen, när en stark hand åter fyns tes tillbakahälla honom. — Nej, nej, — mumlade han — jag bar lofwat det, jag will hålla det, skulle det och kosta mitt lif. — Derpä gick han hastigt wir dare oc stod snart inför en annan hatt mafarebod. Ännu en gång uppwaknade, i det ban inträdde, hoppet i hans bröst. — Skulle ni ej behöfwa en arbetare, herr Mason? frågade han med darrande stämma. — Men ingen drinkare, Jarvis? — war det afskräckande swaret. — Men jag har nu bättrat mig, herr Mason. — — Jo det ser ni mig wacker ut till att kunna. — — Sannerligen, herr Mason, jag fur ver ej mer, jag har gått in föreningen, — — För att om tre dagar, kanske om tre timmar äter bryta ert löfte. —