Je cCtt oet oe ER sleC ARTE Då att blifwa delaktigt af seflets wertliga )! fyråfförädling? Hwad skulle Gretiska generationen i nittonde feflet säga, om res Å ligionsspråfet skulle owilkorligen reduce vas till formerna vå lapis Sigeus? Hwad skulle swenska folket och des barn säga om språkformen från hedenhös eller från Gustaf den 1:stes tid, eller Åtmins stone från Carl den 12:tes, skulle återtas gas på predikstolen och i alla religiösa böcker? Hwad, om wår juridiska Bibel, — Lagboken, — skulle utföras på de gamla lagbalkkernas idiom? — J antvdda aj seende må här anföras några strofer i ämnet ur n:o 41 af Norrländska Kors respondenten: .. . Comitteradeå fynda: ra böjelse för det gamla röjer fig äfwen deri, att gamla ändelser blifwit sorgfälligt bibehållna och begagnade. Derigen om får äfven grammatikan, neml. fådan den nu finnes, hwarjehanda örfilar, och fyråtet återföres på gamla igenwärta gångstigar, der man utan krus för nutidens öron braskar med: wårom, minom, dinom, fjeljwom, fine tjenarinnos, fina barmbhertige het, fattigom, blindom, sönderslagnom, m. m. sådant, som tydligen strider mot als lom i wårom skolom antagnom grammar tikom, och fom derföre af wårom frollärarom skulle beläggas med dubblom an: märkningom i lärjungomens skrifböckrom. — Då wi weta, att de, fom skrefwo Bi beln, skrefwokjden efter modersmålet, få bör man oc wänta att de, fom amvända den, ide heller glömma huru deras moder talade språket. Bokstafwen dödar; lifvet kommer af anda likawål fom af andanom ... Comitterade hafwa wid utarbetningen af det nya handdofåförflar get ofta förgätit fin egen regel. En annan tänkwård omftåndighet må hår ännu beröras. Man talar så mye fer, ofta mera wälment ån wälbetänkt, om consessioner eller medgifwanden Åt olika tänkande trosbröder i wårt protes stantiska och reformatoriska fådernesland med dess statskyrka, bland hwilka somlige orolige äro respektable, men ide få de npproriske. Norma normans är gif men, och norma normata må gerna mos difieras få långt ett rätt eller upplyft samwete och förstånd funna och böra tå ia. Men om hwad deröfwer går nemligen utom gifwen biblisk, rationell och statistist grund, icke genast är synd, öfwerträdelse och willosteg, få fan det snart blifwat. Och hwad har man då åstadkommit? — Ser till hwad J gören! Ref. fäster sig företrädeswis wid den gamla inledning till syndabekännelsen, — Uaturligtwis företrädd af: 7I Guds etc. — fålede8 Treenighetens — namn. Det är ide ännu fullt 44 år sedan nuwarande ritualförändring werkställdes. Will man antaga, att femtioåringar erinra sig det gamla, få behöfwer man blott tillåg: a några eller flera t. er. blott till 55, 60 o. s. w. Ref. will ej anföra mer el fer mindre giltiga anmärkningar efter Hems komsten ifrån kyrkan å sjelfwa introdufs tionsdagen, samt hwad han sedan hört, sannerligen mera mot än med, Årmins ftone lika mycket. Men både fak och pers soner förtjena här mycket afseende. Wåälan! Wore det då oskäligt, eller månne man icke med godt samwete skulle funna börja med att låta det gamlas ål fare få råda genom återtagande af den gamla goda ingressen, heldst det federme ra eller efter syndabekännelsen fan blifva tillfälle att repetera Trisagion eller tre gånger helig? Juncta valent. Säkert skola wederbörande blifwa desto medgörligare i andra punkter. Wilja de icke taga reson, så må de tiga samt låta säga sig, att hwarken den ena eller andra parten, utan lagen, är behörig domare, nemligen hithörande lag, hwarom här ej behäfwer talas. Lyckligtwis och med glädje har man redan hört och fett många Zeloter eller ifrare bland läsare öfwergifwa sina öfwerdrifter och återgå till sans. Gud, sanning, kunskap, förständ och god wilja stola wäl icke beller hädanefter blifwa owerfs — D sit A2 — an ZP LON