Norrländska Korrespondenten – 1 september 1855, sida 3

t 8 mig, att jag aldrig mer wille hafwa att göra med er. — — Men jag fall sannerligen ide mer lemna er sticket, — fade den arme mannen med enträgenhet. — Gå bara er wäg; ty allt prat tjenar här till ingenting. Wi äro för alltid skiljda. Jag har fullt och fast beslutat att aldrig mer taga i min tjenst någon, fom super bränwin. — — Men jag är nu nyrtterhetsfötkningen, herr Warren. — — Det är mig fullkomligt likgiltigt, gå bara er wäg, säger jag er; ni må wara tall werldens nykterhetsföreningar, sanna ni mina ord: inom fjorton dagar ligger ni äter i rännstenen. — — Jag will aldrig mer förtära någe ra starka drycker, om än denna afhål samhet skulle kosta mitt lif, — fade Fare vis högtidligt. — Men nu såger jag er för sista gången, odugliga fylleswin, — fortfor hattmafas ren förbittrad, i det han steg upp från fontorsstolen oc närmade fig den böns fallande, — antingen packar ni er på dörs ren och det straxt, eller oc låter jag kasta ut er. Se så, wälj nu i rappet, hwilket ni helst will. — (Forts.)