andre med förundran målad på sitt ans figte. J drinkarens fjäl föregick i detta ögonblick en häftig kamp. Men denna kamp warade blott ett ögonblick. — Nej! — utropade han högt och beslutsamt, och med dessa ord lät han den gamle synda brodern stä, och skyndade bort. Ett öfwerljudt gapskratt skallade efter honom, men han aftade ide derpå. Cfter tio minuter befann ban fig i en aktad föpmans bod. — Kan man få tafa wid Herr R.? — frågade han, i det han inträdde. — Han är på kontoret, — swarade bodgossen, — war så god och stig in. — Och med fasta steg gick Jarvis in på kontoret. Herr R. jag önskar att gå in i Nykterhetsföreningen. — — Ni, Jarvis? — fade herr R., i det hans röst tydligt gaf tillkänna, huru angenämt han blef öfwerraskad. — Ja, just jag, herr R. Det är wäl ei synnerligen att hoppas, att det något hjelper mig; men jag will dock en gång försöka att göra mitt bästa. — — Men har ni wäl öfwerlagt det