Norrländska Korrespondenten – 1 september 1855, sida 2

och allwarsam min, som om han hade warit sysselsatt med något för honom helt nytt, med en sjelfbekännelse. Plötsligt blef han dock wäckt ur detta fitt grubdel med ett lätt flag på skuldran af en wäl bekant röst, fom fade till honom: — Se godag, Jacob, fom nu och lit of taga en fup! — Jarvis säg upp med förstörd blick och det första föremälet, som föll honom i ögonen, då han wände sig bort från sin gamle supbroder, war en ffalt, På Hwils fen man med stora gyllene bokstäfwer kunde läsa: — Wärdshuset Röda Örnen. — Denna skylt kände han lika så noga som ett af sina barns ansigte. Då nu hans öga oafwändt hwilade på ffyls ten och han redan instinktmessigt gjorde en rörelse mot krogen, fattade honom hans gamle supkamrat i kragen och wille draga honom med sig. Men till dennes stora förwåning gjorde Jarvis motstånd mot hans försök att föra honom åt ett håll, som han eljest plägade så ofta och så gerna uppsöka. — Hwad? Will du icke taga dig en bäsk på morgonqwisten? — frågade den