stap bar afsstyrtt disall till den del af sorslaget, fom medgifwer flertalet bland an gränsande jordegare att bestämma, Bu ruwida fortfarande hägnas skall eller icke. Hushållssällskapet uti Skaraborgs län, i grundsats hyllande rikets ständers för: flag, anser likwäl ögonbliclig omstört. nnig af en lag, som i århundraden tjenat till ledning för de mest ömtåliga rättåförhållanden grannar emellan, ej allenast medföra wådor, utan äfwen wara oföre enlig med den aktning för helgden af häfdwunna seder, fom lagstiftaren hwarfen fan eller bör lemna å fido, och har derföre tillstyrkt, att den förändrade grund regeln för egofrid må till en början blott steg för steg tillämpas; ur hvilken synpunkt och för bwilket ändamål sällskapet uppgjordt särskilt förslag. Hushålls-sällskapet i Wermlands lån har i grundsats gillat förslaget, men wid utförande närmast förenat fig med fålskapet i Stockholms lån, samt i detta fyfte uppgjordt detaljbestämmelserna. Yeftmanlands läns hushällningsfållffap antar principen, med det tillägg, att fållffapet wore öfwertygat det Kongl. Maj:t ide lärer underlåta att härwid föreskrifwa de särskildta stadganden fom wid öfwer gången från en gammal författning till en ny finnas nödige, och jemwäl sädana stadganden, fom werka till winnande af en snar ersättning för de skador, fom ef ter den nya författningens tillämpning för orsakas af främmande kreatur. I Sör dermanlands län har sällskapet yttrat hufwudsakligen enahanda åsigter som det i Stockholms län. Konungens befallningshafwande deremot har ansett de lokala förhållanden, fom för Swerige i all: mänhet äro rådande, och den jemföreljewis låga ståndpunkt, hwarpå jordbrufet ännu befinner fig, utgöra betänkliga hin der för införande af ett stadgande Hwarigenom alla hägnader på en gång afffaffades. Södermanland, der landtbruket hunnit en större utweckling än på de flesta andra orter inom riket oh hwareft egowidden i förhållande til hemmans talet är temligen inskränkt, borde derföre bättre än de flesta andra landskaper läm pa fig för wallning; men äfwen inom denna prowins, der kreaturen ännu 4 a 5 månader hemta fin föda ute på mars fen äro betena i allmänhet magra, få att åtminstone allmogen nödgas låta fina fre atur äfwen om nätterna gå ute på betet, emedan de synnerligast den warmafte årstiden, ide funna under dagens lopp få sitt behof af föda fylldt. Utom den dry ga kostnad fom genom wallning, äfwen om nätterna skulle orsakas synnerligen den mindre jordbrukaren, fom, det de förut gemensammabetesmarken blifvit genom laga skiften sönderstyckade och till äfven: tyrs till en del odlade, ofta torde sakna tillfälle att med fina grannar hålla ge mensam wallgång, woro det äfven att befara, att genom försumlighet af vall hjonen, dertill den för jordbruket ändå nog ringa arbetsstyrkan sannolikt ej skulle tillåta andra än barn och mindre arbets föra personer anwändas, större eller mins dre skador å grannens egor ofta uppe fomme, dem jordegaren i de flesta fall finge widkännas, enär wallhjonen endast högst sällan wore i tillfälle att desamma godigöra. Att på den mindre jordbrus farens befofinad införa ett hushållningssätt, som för det allmänna bästa wäl icke ännu fan anses wara af bchofwet ounds gängligen påkalladt, finner konungens bes! fallningshafwande betänkligt, och då den genom fongl. kung. den 23 Okt. 18501 medgifna frihet för de byalag som derom fomma öfwerens, att borttaga hågnaders na, åtminstone i Södermanlands län icke blifwit begagnad, synes ock deraf wara anledning förmoda att den allmänna mes ningen inom den jordbrukande klassen ännu icke är mogen för en reform, som afser att borttaga all stängscl. Konungens befallningshafwande kunde derföre icke heller biträda länets hushållssällskaps förslag, utan ansåge att lagstiftningen