gäfwa och din näsduk wille igenlösa ga. lerslafwens boja. — — Hwem är främlingen? — frägade grefwinnan, fom emedlertid hade när: mat fig. — Min skyddsling från Toulon, — swarade Athenais. Prydd med martisens slöja, skyndade bruden med Alfred och gästerna till mat ren, och då på aftonen en liten förtrolig frets af omständigbeterna mid fin flykt, och huru det wid ministersörändrin gen hade för honom warit en lätt fat att bewifa, det han ef war någon mör dare, hwarvräå hen hade beträdt den dis plomatiska banan. — Utan dig, Athenais, — afbröt vicomten berättaren — wore Leonce icke pår; låtom oss derföre folla wåra glas -och tömma en skål för Näsdufen och Bojan. — (Slut.)