Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1855, sida 3

— Här har jag den äran, älskade Athånais, — fade vicomten, i det han närmade fig, — att för dig presentera attacheen wid beskickningen i BW, markis Leonce, min förtroligaste ungdomswän. — — Oct gläder mig, herr markis, — fade bruden med darrande siämma. — Tillå: mig, nådig fru, — swarade markisen, — att öfwerlemna er en bröl loppspresent. — Han öppnade en papplåda och upptog en präftig slöja, dyrbarare ån den för: lorade. Min då han utwäcklade den, låg deri samma näsduf, fom gaterflafs wen i Toulon hade medtagit såsom en underpant derpå, att de en gång skulle å nyo råfas. — Kan jag nu få igenlöfa min boja? — frågade markisen lågt. DNVaturligtwis, herr markis, — swarade hon med samma ton. Medan damerna trädde fram för att beundra slöjan, hwiskade Alfred i sin bruds öra: — Förlåt, bästa Athenais, ett skämt, som har wållat dig oro. Jag har sjelf undanskaffat din slöja, sedan Leonce bes rättat mig, att ban med denna dyrbara