Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1855, sida 3

ed de swar fom ger Hopp om nödiga Atgåre der för oskickets afhjelpande: . Med denna dagens post har jag haft åran emottaga skrifwelse af den 2 Mu gusti från Tit. jemte flera fartygsbefälhafware i Haparanda. Det år med djup smärta jag erfar att få många olyckor inträffat genom lotsarnes förwållande och till följd af des ras ofunnighet; och fan jag ej annat än beklaga de förhållanden fom göra det omöjligt att få skyndsamt fom önskligt wore få saken afhjelpt. Hwad Tit. nämner om fördelningschefen har jag wetat sedan i Januari då jag emottag distriktchefsbefattningen. Att lotsarne äro oerfarna härrör myc ket deraf att de sällan haft lotsning; det är först nu på sednare tider fom fjöfarten warit mera liflig i Norrbotten. Jag ber Tit. emellertid wara förwislad, att jag ide skall hafva någon mör da ospard för att göra hwad möjligt är till befrämjande af saken, och tecknar etc. etc. Stockholm den 7 Aug. 1855. — J Umeåbladet läses för den 25 dennes: Den i ett föregående n:r meddelade berätteljen om Engelsmännens angrepp mot Brändön, få wi till en del råtta, till en del komplettera med nedanstående från en inom Öfterbotten bofatt perfon singången skrifwelse, daterad sistl. Fredag den 17 dennes fom wi haft nöjet mot taga: Några anmärkningswärdare Händel fer hafwa ide inom wår ort passerat under denna sommare, och är det Der före få mycket mera nöjsamt att funna sända Vit. några rader om ett litet intermezzo, fom nyligen förckommit under denna på wigtiga tilldragelser få fattiga tid. Den 8 d:s anlände till Wasa hamn en tremastad örlogsångare om 8 kanoner (namnet är mig icke bekant), hwarifrån besättningen genast helt ogeneradt börjas de Älägga wantarne på några briggar och skepp, hwilka lågo förgömda bakom ffår och holmar. Berefler gingo under betäckning några officerare i land och fordrade rigg till ett Kommersrådet Wolff tillhörigt skepp, äfwensom friskt watten, hwilfet skulle lemnas inom 12 timmar, så wida man wille undgå en allmän bräns ning; men allt förgäfwes. 150 man ryssar woro förlagda wid Brändön; men genast wid fiendens första ankomst fun no de fig föranlåtne att söfa retråtten under förewändning, att då några fanoner der ej funnos att tillgå kunde de ingenting uträtta. Uti fjelfiva staden blef en nåra nog allmän utflyttning: alla får serner uttömdes och en mängd lass med ryska soldaternas tillhörigheter forslades ut genom tullarne. Emellertid under handlades med fienden, fom lofwade att ej afbränna mer än den lilla f. k. Smultronholmen, hwilken till större delen eges af Kommersrådet Wolff. Den 3 wöro engelsmännen just sysselsatte med att lasta en skonare med tjära och trädwirke under det handlanderne, fom erhållit till stånd att ur magasinerna bortföra sina