Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1855, sida 2

.WWW— ÄOc d)q.. WA; 333 —mn Mihbenats öppnade. — Nådiga fru, — fade hav, — jag har i bibliotheket funnit denna med ert namn broderade näsduk. Tillåter ni mig att medtaga den säsom en underpant på wårt återseende för att då ute byta näsduken emot bojan. Men nu är ingen tid att förlora, snart astösas de båda posterna, som jagmåste förbi, och då more jag förlorad. De båda nur warande posterna förråder mig ide, ders för äro anstalter fogade, — — Men er drägt, min herre, — sade baronessan med oro. — Den har intet hinder; ni harskänkt mig deltagande, och derföre will jag lugna er dermed, att, då ni inom fort fär höra ett posthorns muntra smattrande, galerslafwen i en wagn tydligt ilar åjtad mot spanska gränsen. Lef wäl, :ädiga baronessa. Jag går härifrån samma wåg, på hwilken jag kommit. — Han fattade hennes hand fom hon mekaniskt räckte honom, tryckte en lått fyss derpå, bugade sig och fyndade ge nom glasdörren ut i aftonens dunkel. Med deltagande lyssnade Athenais, jon hade fattat ett stort intresse wid