Näsduken och Bojan. Novell af D:r Hugo Hagendorff. (Fortj. fr. föreg. N:r.) Kammarjungfrun förwånades om more gonen deröfwer, At hennes matmor ringde få owanligt tidigt. Mhinais Har gade öfwer hufwadwerk och befallde hens ne att uuder hennes mans frånwaro ej insläppa någon, emedan hon wille wara ensam. Frutosien få wäl fom middas gen låt hon serwera sig i ett sidorum, bar sedau båda delarne i salongen och rorade med läg röst upp till biblotheket, att främlingen kunde komma ner och hemta sig mat; genast stängde hon dörren och såg icke flyktingen under hela dagen, fom föreföll henne oändligt lång. Fram för allt plågades hon af fruktan, att galerslafwen skulle qwarsindna hos henz ne öfwer den utsatia tiden, att han stulle bli upptäckt och hon derigenom förfärligt komprometterad. Slutligen fom aftonen, och då det började blifwa mörkt, klappade främlingen.