Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1855, sida 3

fommendanten, — of beswärar han icke; t) att lomma bit wore ju alldeles det: samma som att kasta fig i gapet på Ice jonet. Men det år förargligt, att jag just i morgon måste företaga en resa; det är, lifssom om spetsdofwen hade we tat det. — — Är han en spetsbof? — — Nå ja, eller en mördare, ty når gra andra blifwa ej dömda till galerer na. Men du darrar ju? — — Jag bar genom fanondundret blifwit få uppskrämd, — swarade den unga frun, hwilken nu hade kommit under fund med, att hon herbergerade en fyetör bof eller en mördare. Redan höll hon på att upptäcka allt för sin man, då hon erinrade sig, att flyktingen war bekant med vicomten. För Allffreds skull ten hon alltsä. Kommendanten stadnade ej länge qwar, kysste henne på pannan och fade wänligt: — War lugn, mitt barn, om twå dagar är jag åter bos dig. — Sedan kommendanten lemnat rummet, stängde Athenais genast dörren, och fe: dan allt blifwit tyst i huset, bad hon galerslafwen komma in och gaf horxom