Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1855, sida 2

larmkanoner aff)rades till tecken, att en galerslaf bade rymt. Mekaniskt närmade hon sig glasdörren, då denna Ööppe nades och en ung man i gälerflafiwvars nes mwanliga?drägt wisade sig för henne. Förskräckt wek hon tillbaka och wille ropa på hjelp. — War utan fruktan, nådig fru, — fade förbrytaren med en wärdighet, som stod i fullkomlig strid med hans fängdrägt. — Frukta ingenting af mig; jag ber blott om medlidande, och jag swär wid allt hwad heligt är, att jag icke är någon förbrytare. Gif mig blott tak öfwer bufwudet till i morgon af ton; här, hos er, söker mig ingen, och då ni nyligen med er gemål beföfie gas lererna, beslöt jag genast att, om min flyft skulle lyckas, först hos er söka en — Träd närmare till kaminen, min herre, — fade Athenais, fom kände sig smickrad af detta förtroende. Galerslafwen, wid hwars högra arm ett slycke af en kedja ännu hängde, lydde, oc då Han gick förbi border, hwarpå brefwen och medaljongen lågo, utropade han med förwånina: 2