—ä—U2—— Näsduken och Bojan. Novel af Dir Hugo Hagendorff. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Äy, tockrr ni, att det är få defyne nerligt? — fortfor bon. — Bag förun drar det ide det ringasie. Wäl har man berättat, att hon med innerlig kärler warit fästad wid en ungdomswän, men bwad wäger wål en ung kapten mot en fästningsfommendants tunga evåletter? Dessutom år Atbenat? utan förmögens vet, oc derföre Har man från alla bål å henne anwändt sin öfwertalningsförmåga, tills hon slutligen gaf med sig. Baron M. fräter til ett lysande bröllop oc för strar derpå fin unga fru til Toulon, der er olyöcklige wän befin: ner sig. — herre, fom sällade sig tl filta: pet, afbröt nu samtalet, vicomten bugur de fig och gick genom balsalen ut i för: stugan, begärde fin kappa och ilade ut i den falla winterluften. Hade grefwin nan Aurelia wetat, att ban sjelf war