Norrländska Korrespondenten – 22 augusti 1855, sida 3

mycket uppseende, om wi ej togo del i den allmänna glädjer. — Fruntimmret gick, och efter nigra mi nuters förlopp fatt vicomte Mfred wid sidan af grefwinnan Aurelia, hwilken, ehuru några oc trettio år gammal, ån nu allmänt ansågs wmara en ung och wacker fru. — Hwad fattas er, vicomte? Meddela mig edra bekymmer! — fade aArefe winnan. — Jag har i i dag erhållit en under rättelse, fom warit nog ledsam för att länge förbittra mina dagar, — warade vicomten. — Ni wet, att markis Leonce och jag warit kamrater i Nikolaiskolan; wi woro de förtroligaste wänner i werl den, och ehuru han erhöll plats wid ett linieregemente i landsorten, underhöllo wi dock wänskapen genom en flitig bref wexling. Förgäfwes har jag under en månads tid wäntat på underrättelser om honom, och i dag har en af hans kamrater meddelat mig den förfärliga nyheten, att markis Leonce är — — — Nåh? — afbröt honom grefoin: nan med nyfifenhet.