Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1855, sida 4

tyrkogängerskor finna de yngres Udertis nism både förarglig och förakilig. Pag. 62. Hurn lik skall jordad. — Wrede och grymhet måtte funna modificras, om ide utbytas. Mätte ingen fråga, hwarföre evanaclii Gud år så grym, att han ännu låter menniskorna dö ?! Måtte hwarken manidjeismen el: ler någon annan ism hafwa ställt eller fomma att ställa så till, att Gud måste blifwa den tappande parten i striden om själar för sitt rike! Pag. 64. Sgyndens kraft är lagen. — Frågan hörer wäl till Bibelversionen. Men ritualpraris of år 1811 är oc ål drig nog att tala. Ingen tager wål me ningen få, fom skulle lagen gifwa kraft åt fynden. Men nog kommer ordet att märkas wid begrafningar, der man få långe är wan att höra, det lagen är syndens öfwermakt (kufningsmakt?) Pag. 68. Swalan funnit sitt bo för ungar ... (neml. wid altaret) — Månne det är eller blir allom gifwit, att här orientera sig i och med Davids bibelspråk? Pag. 69. Uppträda i Christi ftad. — Christi för of: offrade lekamen utdelag Åt hans menighet. — (Hwarföre få forceradt i liturgisk red:swäg?) YMWingarsd ffugga. — I synnerhet barn taga här impreåfion af en wingad Gud. (Såsom barn funderade Ref. mycket på betydelsen af hwad han mer än mången gång fläfte eller hörde läsas uti en bön i gamla psalmbofen, wagnborg.) Pag. 70. fter sångens slut. — Det bör ej wara swårt att afgöra, om hwad fom skall uppläsas wid en fyrfoinwigning bör synas i handbofen, eller i fyrkolagen. Äfwen häraf kan finnas, att dessa böcker borde slutformas samtidigt för att i klassisk redaktionswäg hwarken göra sig skyldige till ett onödigt plus, eller oc en obehörig minus. — Betråffande inwigning af dopfunt, kyrkoklocka o. d. måtte man blott hålla tungan rått i munnen, för att ide luta till något fa tholskt. (Jfr. Klockdop.) (Fortf.)