Ut ftlluv VIL. CNE UC JV 04 2 525— jat slutar aldrig, och den fom ej åtnöjes med litet hwarje gång, winner aldrig den erfarenhet huruledes man småningom foms mer till mycket. Anmärkningar wid förflag til Syrkohandbok, sådant det fö rekommer i N:o 2 of Prefteståndets pastoralafdelnings be tänkande wid sista Riksdag öfwer ett af Commiterade uppgjordt förslag. (Fortsj. fr. föreg. N:r) Pag. 54. Brudwigsel. — Det fan wara swårt att afgöra, om man i en li turgisk framställning heldre bör upprepa verba formalia säfom här,Herren Gud fade: det år ide qvdt etc. eller och blott framhålla en pragmatisk tillämpning af Guds ord. 1811 års formulär anses i allmänhet godt såsom börjande med erins ran om en Guds stiftelse, — en helig ftiftelfe med heliga förbindeljer och heliga ändamål. Ref. respekterar oc Bibelspråk, men månne t. er. orden SHuftrun skall wara fin man underdånig såsom Herraz nom, i allas öron och omdöme ljuda bättre än hwad berörde formulär frame håller, ehuru der ide talas om förlhoppning att äktenskapet skall efter Guds fins ne fortsättas när bedit warder i Jesu namn, samt att mannen är hustruns huf: wud. Det wore ide illa, om hela hand boken eller åtminstone wissa stycken deraf också finge bedömmas utom presteståndet. J någon af de större tidningarna skulle den under tiden ide heller borttaga myc fet rum. (A propos. Någorstädes har stått att läsa en förslagsfråga, om icke ett sådant förfarande skulle kunna ega rum med nya eller förbättrade Vibelöfwersättningen? Deraf skulle åtminstone följa twenne för: delar, 1:o att förslagsarbetet tlefwe mera fringspridt och bättre communiceradt, i synnerhet om ett exemplar af tidningen, — ett nummer för hwarje postdag, — kunde komma till hwarje kyrka, så att presterskapet och andra, som intressera sig för saken, funde få läsa och betrakta dets samma; 2:o att ingen kunde klaga, att förslaget ej warit honom tillgängligt inom wiss fatalietid, efter hwars utgång hwar och en i berörde afseende må tiga, då han ej begagnat tillfället att tala. Ref:s mening är ingalunda, att hwar och en förtjenat gehör. Men blind höna, heter det, hittar oc ett forn. Saken bör åts minstone ide funna förlora. Huru myc fen bibeltryckskostnad skall ide besparas? Publicitetslitteraturen är god, om den rätteligen brukas. Och hwilken tidningsredaftion skulle icke för en liten tid wilja tjena den nationela saken?) Pag. 55. Hwarföre borde det heta: S nÅådeligen i tt. f. fe mildeligen såsom år 1811 och derförut? Någon funde ju anmärka att uti förehafwandet ide liager någon förbrytelse, för hwilken man skulle bedja om nåd? Jcke allt by te är winst. Pag. 56. Sjorde i ft. f. fapader — Är det förra bättre än det sednare, fom uu fa lånqde eller fenan Sr st mrs