evangelium; utan man wille öfwerbewisa den stackars Ragnhild om, att hon hemligen begifwit fig bort på något kärleks. äfwentyr. Då inga bedyhranden hjelpte och ingen wille tro hennes berättelse om jätten Ramunder — ehuru man fe dermera trodde derpå — lärer Ragnhild hafwa blifwit med swärd halshuggen; mi weta icke om det war af hennes er gen fader, eller af någon annan. Dock, fe! — just på den fläcken, der hennes oskyldiga blod flöt, uppsprang en fälla, hwilfen genast fick namn af Ragnhilds fälla, oh hwars för helsan undergörans de fraft man fnart fom under fund med. Och då nu sjelfwa himlen genom ett underwerf hade wittnat för Ragnhilds ostuld, föll det af fig sjelft, att hon blef förklarad för ett stort helgon. Man finner lätt, att detta icke kan wara densamma Ragnhild, som war konung Jnges gemål eller fästmö.