Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1855, sida 2

wida farligare än hedendomens, just emedan det dödade allt lif och förlamade all fraft hos det förr få storsinnade wir fingafolfet. Legenden, säledes, berättar om den heliga Ragnhild — ty hon gjordes, efter sin död, till ett helgon — att hon under fin förutnämda wandring till Frälsarens graf skulle haft mängahanda fwår righeter och missöden, bland annat, att hon en gång blifwit i en enslig skog öf: werfallen af röfware, hwilka utvlundras de henne ända derhän, att hon ej ens hade något att skyla fig med. Men hennes förlägenhet, ehuru i början gans ffa stor, blef dock ide längwarig, ithy attt englar kommo ned från himmelen och bringade henne kläder. Efter sin äterkomst till fäderneslandet lefde Ragnhild helt stilla och undangömd för werlden, ömsom i Söderköping, hwars helsokälla, Sanct Ragnhilds källa, ännu i dag har filt namn efter Henne, ömsom i Wreta Kloster. Hon säges hafwa upp: offrat hela sitt lif åt utöfningen af alla kristliga dygder, säsom att besöka sjuka,