Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1855, sida 2

Nagnhild, blef han af henne så betagen, att han ofta förnyade och få widt möj ligt war förlängde sitt wistande mid Wreta. Historieskrifwarne äro icke ense i sina uppgifter om Ragnhild. Somliga säga, att hon blef konung Jnges gemål, anz dra att hon städse förblef en obefläckad jungfru. Hwad som emellertid är säkert, är det, att konung Jnge blef en gång medan han wistades på fin gård wid Wreta, af hemliga fiender förgifwen, samt att Ragnhild, få wäl af sorg Häre öfwer, fom oc, både för fin cgen och den aflidne konungens själafrid, företog en pilgrimsfärd till Jerusalem. — Det år här, fom digten widtager, eller legenden, hwilken är ett och detsamma — ty alla legender äro ju icke annat än mer och mindre orimliga dikter från denna tid, då de nordiska folken, knappast bee friade från det hedniska mörkret och den blodiga afgudastyggelsen, genast blefwo af elaka herrsklystna och egennyttiga pre ster, hwilka orätt kallade sig den kristna lärans tolkar, insnärjda i widskepelsens och wantrons mörker, ett själamörker,