Slågtingar wänner och wåninnor börjas de infinna fig och bland dessa sednare — den öfwergifna bruden, som för föta gången wille helsa sitt hjertas käraste. Alt werldens guld uppmwäger ej en tros gen färlef och förmår ej bindra den att taga ut fin rått. Det war derföre ej befynnerligt att Fredriks och Sophies bjertan åter möttes och att den läga, fom hos Fredrik war nära att qwäfwas af den cgennytliga beräkningen, återis gen uppflammade. De nyfikna gratu lanterne tyckte wisserligen att något un derligt föregick med brudgummen, men de wiste ej rigtigt, hwad de skulle tro. Fredrik hade ångrat fitt steg oc) nu wille han för allt guld i werlden ej öfwergifwa sin trogna älskarinna, som kunnat drifwa försakelsen ända derhän, att sielf wilja lyckönska sin trolöse fästman. Han följde henne hem till vorten och der talade han länge med sin åter. wunna brud, om huru han gäckat hennes framtids bopp, men nu wille godtgöra allt. De byggde få högt i luften ett flott, ywari deras färlef stulle sprida trefnad öfwer deras lif: men den iskalla nordanwinden for med ilande fart öfwer luftslottet, bröt det i svilror. Se inom de fällda rullgardinerna brinner Ännu der och hwar ett ljud, — ac der inom äro de lyckliga i fina hem, — ja voi stola oc snart ha det lika tungt, lika fält tänkte de men der gästade döden, hmwas tefi de älskande trodde fig finna sällheten. Så mången fär anhörig låg der på dödslägret, fämpande fin sista strid. Det war nämligen i början af detta år, då hjerne febern rasade i samhället, med döden wissare i följe, ån, koleran under fasansåret 1853. Sophie bar dödens stämpel i de rena anletsdragen och från hennes läppar hördes ej något redigt ord med undane tag af Fredriks namn. Hennes tunga förlamades och ögonen flöto fig till den ewiga sömnen. Hjernfebern hade åter skördat ett offer. Men hwad säger jag? Ett offer? Ad nej, — twä. Fredrik insiuknade äfwen. Jagad af stormen på lifwets böljande ocean, gick den unga sjömannen i qwaf. Afwen van rycktes bort i hjernfebern och bans sista ord war att få hwila wid fin brude sida. Derute bland bergen, emellan graffullarne bäddades ben unge sjömannens och hans unga trolofwades brölloppsläger i den swarta mullen och deras wigselring läg i 3 skoflar mull. Men öfwer deras hwilobädd fär korset trons heliga segertecken, oc dere på läser mången, fanske med täradt öga: BStilda i lifwet, förenade i döden. (Bl. P.)