Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1855, sida 3

fejsarinnan Josephines sonson, en allmänt beundrad kavaljer. Kejsar Nikolaus befallde att den unge öfwersten skulle framkallas oc frorfurs stinnan blelnade. Kejfaren fann derför rädligast att skyndsamt äterwända. Men prins Mar, den unge bagerske öfwer sten, skyndade ock att äterwända rill sitt regemente, ty han wille undgå alla wine far i detta fall. Dot — han kunde ej få fort komma undan od) en wacker morgon infann fig en fejferlig, adjutant med befallning från kejsaren, att öfwmers sten skulle infinna sig hos alla ryssars sjelfherrstcare. Jag war oförfigtig, tänkte öfwersten. Hwarför reste jag ej redan i går? Men fom saken nu stod, kunde Han ej hjelya den. Han sick inträda i det kabinett, der kejsaren eljest mottog endast regerande personer. Kejsaren war blel och hans ögon tårade, men hans anletsdrag wisade kraft och beslutsamhet, som wanligt. (Forts.)