Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1855, sida 4

wa wederbörligen observerat, åtminstone icke allestädes. Den gamla åomina usus år annars något besynnerlig. Jmellertid några erempel ur förslaget neml. af bir belspråf: sjelfwom, wårom, ändalyf tone, äro (i st. f. åra). Wi wandrom, desso huse. Möjligen hafwa dot we derbörande med afsigt bibehållit dessa o.! formligheter, för att låta dem så mycket starkare frida andra wederbörande i ögonen? (Forts.)