Larsson stod mycket lugn inför rätta och erkände det hufwudsakliga af fåme ningens innehåll; men några yttre tecken till ånger woro ej fynliga. Målet blef uppskjutet till den 30 i fam ma månad för gesällen Olssons (fom nu mera afflyttat från orten) och wittnens hörande. Hwarjehanda. Auekdot från Krim. Den 8 Juni kom en rysk parlamentär och begärde wapeahwila för de fallnes bortförande från walplatsen. Den bee wiljades, och å båda sidorna Fred man nu till denna sorgtiga förrättning; men då under de förra wapenstilleständen fransmän, engelsmän och ryssar blandade sig om hwarandra, blef nu deremot en skiljelinie uvvdragen, hwillen ingen fick öfwersstiga. Rossarne kommo och nedlas De wid denna linie de stupade franska. och engelsta krigare, bwilka blifwit funs na vå deres sida, och de allierade gjorde på samma sätt med ryska liken. Jntet samtal uppstod med de allierade och de ryska ofsicerarne, bwilka sednare till största delen woro flädda i hwita bandskar och full parad. Under denna; dystra ceronomi föreföll ett sälljamt upp träde, fom för en siund bod de alliera: des soldater förtog det smärtsamma intry de erforo, då de bland de stupade upptäckte få många wänner och famrater. Twenne zuawer. fom ej warit sedda sedan natten till den 7 Juni, och bwilkas öde warit för deras kamrater obekant, uppträdde plöstligt likt wålnader midt ie bland ryssarne utan att man kunde se bwarifcän de kommit, hoppade öfwer skiljelinien och skakade muntert hand med sina kamrater, som trott dem för alltid förlorade. Dessa båda zuawer hade, hänfördo af stridsifwern, framstormat ända till Malakovtornets konterskarp der de under häftigaste inloppet nedstörtade i en löpgraf. För att ej ädraga fig fiendens uppmärksamhet, wille de ej falla någon till bjelp utan föredrogo att tillbringa natten på detta otrefliga ställe ir bland hopar af lif i trots af den stank fem spreds i den till en stor likgraf förwandläde löpgrafwen. När slutligen ryssarne, begagnande fig af mapenhwilan hade nedgått i densamma för att renröjta den, stego de såsom werkliga wälnader ur sin graf och skyndade sig ånnu helt häpna öfwer den hemska nast de tillbringat, till fina kamrater, och votfade dem att de ännu woro bland de lefwandes antal. Minneswård at fir John Franklin. Uti första dagarne af Juni mänad, bar en expedition, bestäende af 2 skepp, Urche oc Release, lemnat RewBork för art begifwa fig ut på forskning efter doktor Kane och hans kamrater. Dessa skepp äro förträffligt bemannade och utrustade med alla slags förräd för mer ån 2 ärs tid. De skola tillbringa nästa winter uti Norra Jshafwet. De officerare, som föra befälet på dessa fartog, hafwa fått fig tilldelade alla de kartor och redogörelfer, hwilka blifwit före är 1854 offentliggjorda af dem, fom stätt i spetsen för föregående erpeditioner. Lady Franilin har derjemte stickat med expeditionen en minneswärd tgnad åt hennes olydlige man, i hopp om att den skall funna blifwa upprest på Becchey Jsland. Som den ide full skomligt medhanns i London, lades sista banden wid den i Newyork, och den ans förtroddes åt löjtnant Harstein. Den på stenen graverade inffriften är af föte iande lydelje: Till minne af Franklin, Crozier, Fitjames och alla de toppra officerare, deras fordue kamrater, som med bem hafwa lidit dd omtommit för wetenskapens stora sak oc i deras fa. I D83e