Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1855, sida 3

Men säkert randas Det hopp, som kröner Hwar ängrens smärta! Snart lindras nöden, Och fängens hjerta Fär frid i döden! Upp solen stiger På blå azuren Och åter wiger Till fröjd naturen. Allt sällhet andas På grönklädd Hertha. Hwad känslor blandas J fångens hjerta! Till nattwardsbordet Han stilla skrider. Nu styrkt af ordet Cj mer han lider. Från himlen hörer J ljuf förtjusning Han Englars chörer Wid orgelns bruening. Med helig sträfwan Han framåt hastar. Med salig bäfwan