Att jag följde egen wiljas nycker Samwetet nu känner djupa får. Korta nädetiden är till ända; O! bwart skall, jag arme, hän mig wända? Allmagtsherre! Du, som äskan leder Och i glans högt ofwan molnen bor! Du, hwars son i afgrundsdjuvet neder, För att frälsa oss frän vinan, for! Hör missdådaren, fom fudar gjuter, Att förskoning han frän straffet njuter! Jesu Christe! wid Ditt kors allena Will från syndens smitta jag mig twå J ditt blod, oskyldiga oh rena, Att jag brölloppskläder måtte få. Och. fom röfwarcn, (jag är hans lile) Mig af nåder tag upp till ditt rike! Helge ande! wärdes ned Dig sänka J den ångerfulle syndarns bröst! Frid i hjertat endast du kan skänka; Ensamt Du förmår meddela tröst Åt en usling, fom blott fan begräta ywad han felat. — Gud fan allt förlåta ! Med tårar blandas Den fångnes böner;