Den Lifdömdes sista Natt. Omkring de gamla, De gråa murar Soloater famla Wid skyllerkurar. Sin mantel breder Den mörfa natten 3 skuggor neder Kring land och watten. Frän kolswart himmel Ei stjernan lyser; Bland skyars hwimmel Ej månen myser; Dofr åskan körer Och regnet strömmar, Och winden störer Den waknes drömmar. jömnen flor mig, fäfängt jag försöker inna ro: det är min sista natt! ch medwetandet derom föröker ewalet, fom i hjertats djup fig fatt. ngrens makt mig obarmher:igt bränner; ;ödens bitterhet jag redan känner.