framtager han penningar. Genom sin ålder wäcka de en lika uppmärksamhet fom hand underliga drägt. Man tror art han funnit en skatt och förer Honom till ståthällaren. Malkus berättar, och alla förwånas. Biskop Marinus ffyndar tillika med allt folket till grottan. Der fine her man de öfriga fullt wakna oh med ansigten strålande ift rofor. Äfwen kejsaren skyndar dit och hör med förmåning gubbarna tala. Derpå böja de fi na hufwuden och afsomnade i Herranom. Kejsaren knäfaller bredwid dem och fydser gråtande de heliga öfwerlefworna, hwilka han betäcker med fin purpurmans tel och låter inlägga i gyllene kistor. En annan legend (sägen) förtäljer, att då en af folket gjorde det heliga korstecknet, undergingo alla sju fin förvandling och de kringstående fågo blott sju små högar af aska ligga framför fig. — Regnar det på Sjusofwaredagen, då skall till förfwårande af skörd och bergning regntiden widwara i sju weckor. — Den 29, DO: lofsdagen, år uppkallad efter norske for nungen Olof Haraldson den Helige, som stupade år 1030. Han war den förste som på Gotland predikade christendomen, och med wapen i hand omwände de be segrade Norder-Guterna. S:t Olofs furka i Wisby war efter honom uppkallad. Olofsmässan (Olsmäåssan) firades under katholska tiden öfver hela Norden med fasta och förhelgj, m. m. För denna dag har Runstafwen 2:e bilder: 1:o en ftridsyra eller bila, att utmärka Sanct Olofs dödssätt, 2:o en skära eller s. k. fådeds krof, hwilken betecknar att tiden för få: dens afskärande nu fan wara inne, om den få tidigt gått i ar fom wid Grifsmässan (d. 18 Maj), enligt ordspråket: Når Erik ger ar, ger Olof fafa. Den: na tid kallas deraf Olsmässckroken, och emedan det förflutna årets förråd på säd och andra matwaror nu börjar tryta, medan man wäntar på skörden, har dens na benämning nog oegentligt kommit att beteckna Äfven en tidi allmänhet af fnapphet och trångmål. — Faller Olofsmässan in i fullmåne, då får man (säger bond praktikan) en full och god winter. (G. L. T.)