Norrländska Korrespondenten – 28 juli 1855, sida 2

pa, bar blifwit förwandladt till ett po sitif, fom, få länge wefwen går, gnäller ewigt samma melodi. Conwenancen har fördrifwit all voesi, ur wårt lif. Det finnes ide mera något fänflolif, någon biertefrihet, blort ett torrt reglemente öfwer hwad fom pasfar fig: ett, tu, höger, wenster, magen in od) bröftet ut, ett tu, ett tu, ett .... Jag wet ide, huru jag för er, mitt herrskap, skall funna rått förklara det lillständ, hwaruti jag nu försattes. Helt wisst ären J alla af den meningen, att jag somnade midt i min klagan öfwer en öfwerhandtagande prosa; men jag är sjelf ganska säker på, att så icke war hän delsen. Att det finnas mycket imellan himmel och jord, som ingen begriper, så mycket begripa wi nägot hwar. Dit hörer också den animala magnetismens många fenomen, och framför allt annat den förunderliga clairvoyancen, då fjär len, frigjord från materiens bojor, för: nimmer ett lif, fom ligger dold: för wåra wanliga finnen. — Det war fom om en fe hade widrört mig med fitt magiska trollspö. Mina ögonlock slötos, en bes