giorde oss litet hwar till egoister. Eller år det ej få, art dessa öfwermåttan med lidsamma själar, fom wi någon gång våträffa, äro mycket beklaganswärda, mycket träkiga och föga gagnande? (Ett wanligt hjerta har alldeles nog af sina eana och sina närmastes brister och qwal. Univerfalkänslor för wardagsfolk förför ra den sinnesjemwigt, bwarförutan ins gen lycka blir möjlig. — Men om ni nu werkligen är mindre sjelfwisk än allmänheten, min Gud, hwarför blir ni då icke glad i ett ögonblick sädant som detta! Se, rundtomkring er råder fröjd och munterhet, och midt framför er har ni tvenne älskande, fom just nu lefwa i fin kärlekssköna soluppgäng. Fröken Eleonora besitter så många goda gåfwor, som en gång skola uppblomstra i förträffliga egenstaper, och hennes fästman är en af dessa sällsynta män, som passa för alla lynnen, alla karakterer; en af dessa män, fom ingen mor fan ffåda, utan att önska fig Honom till måg. — Oss imellan sagdt, få war det en tid, då jag och flera med mig tyckte of märka, att Eleonoras un: ga bierta gjort ett annat, ett ganska olpcksbådande wal. Ni fer den unge