Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1855, sida 3

äÄr det din första upptäckt? — Jag erkänner att jag har haft oc vatt. — Ar det möjligt? — AT ja! jag wil ej behälla hatten. Det wore skada. — Tänk dig älskade — oh härwid smög hon sin lilla runda arm om pans hals, samt lutade sig förtroligt intill bonom — tänl dig man har insamt kasserat hatten, Man har belklagligen bäde ffrattat ut den oc bärarinnan. DO! följ mitt cerempel och lägg bort den der otäcka röda batten. — — Åh! — — Röda hattar bära ju endast narrar och kardinaler. Jnte sant Arthur! Du lemnar ju hatten tillbaka ? — Hustru min kryper till bönboken tror jag? — Fy skäms, elake! — Hahaha! Alla goda ting äro tre. För tredje och sista gången, ser läsaren dessa — streck i räfningen. — Dessa sista sex pauser äro fridens och försoningens representanter. — (Jag har endast några ord att tillägga, och det är: — att de omfamnade och