Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1855, sida 3

A ————— ende. Sjelfwa tornet, eller rättare sagdt den skymfliga qwarlefwan af hwad som en gång war det Runda tornet, emoå tog och gaf ifrån sig kulor och bomber med den störsla ifwer och skyndsamhet. Elden från dess gewär liknade ett haf af lägor, med en gungande rörelser ruslande än framåt än bakåt. Wåra fanonis erer, som warseblefwo stridens härdnacs fenbet, fördubblade fina bemödanden och inkastade fina bomber i Runda tornet med beundranswärd precision och gjorde derigenom förswararne en oberäknelig skada. Det war nu mörkt och hwarje bomb aftecknades tydligt mot himlahwalfwet alltefter fom den steg eller föll. Från Gordons batteri och andra parallelen nedföllo de på det fästningswerk, till wil fet zuawerna banat fig wäg utan nås got underföd, förkunnande fin närwaro då och Då genom en explosion. De ryd: säkka förswarswerken eller rättare förfward: werket, försmulades af denna fruftanss wärda eld. men då å andra sidan ej heller anfallet fortsattes, hwilket aldrig warit afsigten, få aftog striden smånm. gom och upphörde slutligen. J morgon olir det en annan historia. Jag erfor