Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1855, sida 2

ra sidan låg öppen för wära blickar, att de måste wänta en god siund innan når gon kastade ögonen på deras bragd. Fransmännen ryckte i den skönaste och ledigaste ordning upp för den branta Mamelonen, hwarje öga stod spändt på deras rörelser, fom det aftagande dags ljuset ide slällde i skarp relief. Ånnu sågos dock deras gestalter, liksom lätta sluggor swäfwande öfwer de dammiga jordwerkens barrier, jemt stiga uppåt — sågos springande, klättrande, klifwande likt woltigörer upp till spetsen af werfer, midtunder en häftig eld från ffjutgewären, hwilka tillföljd af fin dåliga fonfivuftion ännu gjorde dem föga skada. En officer, fom såg Bosquet uppmuntra dem, fade: De drifwa på fom ett wäl dresseradt koppel hundar. För ett ör gonblick tecknade fig några af dessa dimmiga gestalter klart emot luften. 3uar werna befunno fig på bröstwärnet, fjur tande ofwanifrån ned på platsen; nästa ögonblick hissades en flagga säsom för: eningspunkt och till utmaning, och sågs swaja hit och dit, än upp, ån ned, allt efter som slagtningens ebb oc flod ras fade rundt om densamma; och nu wore