Norrländska Korrespondenten – 7 juli 1855, sida 2

ten på bäda sidor tecken till förmildring, men samma relatiwa öfwerlägsenhet bis behölls alltjemt af wårt artilleri. Sår som lätt kan tänkas, hade werkan af wär eld warit följd med trängaste uppmärf samhet under bela eftermiddagen, uts kiksplatserna woro öfwerfyllda med mans skap, officerare oc) andra af lägrets ins wånare, bespetsade med tuber och opecs rafifare, liffom med spanska ryttare, och då ryssarne hade händerna fulla, kunde man utan särdeles fara wåga sig i en owanlig närhet och icke fråga efter de få kastkroppar fom med afsigt eller tills fällighet affyrades öfwer eller i riktning mot gruppen. Det war en qwäfwande dag, en tryckande solrök uppfyllde dal gångarne, utan någon windpust att sönderrifwa rökdraperierna som inswepte siaden oc wåra batterier, od) under nat ten kommo ljungeldar från nordost och giorde en kontraillumination i ryggen af wår position. Den 7 Jnni. Kring fl. 4 på morgonen hängde äns nu en tung oc sömnig atmosfer, till hälften af dimma, till höften af krutröf,