. ? A er vo Mm ) . j re, att tillsammans med fin öfriga hane del bedrifwa utminutering af spirittuosa. Häri ligger dock en missuppfattning af förordningen, såfom man lätteligen finner af den 5 8, der det heter: Utffäntning af bränwin må ide utif was af den, fom idkar annan handel, till hwars bedrifwande särskildt tillstånd er fordras. Å landet ware lag samma för minuts handel med bränmwin. Häraf synes, att den minuthandel i stad, fom, enligt 2 s, erhållet laglig rått att idka minuthandel med bränwin, år oförhindrad att bedrifwa samma handel i förening med fin öfriga rörelse. Hwarjehanda. SHandclsmnotifer från lifwets marknad. Wälstånd: ingenstädes att finna, och ej till salu. — Fåderneslandskarlek, bår sta fort: ingen efterfrågan; sämre fort: eftersökt såsom befordringsmedel till indräåg tiga embeten. — Blyasamhet: alldeles förstöd wara. — HRögfärd: marknaden öfwerfylld, dock god afsättning. — PWlump: het: fås för intet i större partier. — Wett: ej utbjudit och ej eftersökt, emedau hwar och en tror fig dermed wara rikligen förs sedd. — frörneft: för längesedan nästan helt och hället förbrukad wara, och kan för närwarande endast i högst ringa qvantiteter anskaffas. Foroomar: fullt upp och liflig omsättning. — Snille cj säljbart. — Åromthet: Då den af äkta fort faller fig för dyr, håller man fig hel: dre till den artificiella. — Jasigt: ej brufs ligt, allt få utan wärde. — Smicker: betalas furstligt. — Sfryt: nära nog ut såldt, dock wäntas alltjemt ytterligare tills försel. — Tlit: marfnaden flau. — Oför skämdhet: flitigt annonserad genom tids ningarne. — Taltanger:: den inhemska pros duktionen betydtig hämmad genom fonfurrensen med utlandet. — Lärdom: föga efterfrågad, emedan den wanligen saknar appretyr. — Ej ifztandighet: helt och hället beroende af Parisermoderna. Nyttan af swarta kläder. En Engelsk prest, fom warit ute i em betsförrättning, mötte wid hemkomsten ur tanför fin port en skorstensfejare. God dag, mästare! hwarifrån kommer ni såhär dags? — Ifrån prestgården; jag har i dag fotat alla eders wördigbetå fforftenar.) — NÅ, hur mycket förtjenar ni derpå? — (Tio skilling (sterlingj). — På få fort tid förtjena få mycket pen ningar ... det är minsan mycket, min gode mästare. — Ja, ers wördighet, swarade till slut skorstensfejaren, wi här som gå med swarta kläder beständigt, wi förtjena wåra penningar ganska fort och utan särdeles omak. Tre för twå. I Smyrna tilldrog fig för fort tid fee dan följande tragikomiska historia: En tysk, sedan flera år i Smyrna bosatt musikus, fom blott med storsta möda funde förtje na sitt bröd, öfwerraskades af fin hustru med twillingar. Den stackars mannen, fom redan förut af sin hustru blifwit be skänkt med flera små musikanter af båda könen, såg med förskräckelse denna nya alt för stora tillöfning i familjen, och i sin ängslan att ide funna försörja dem, bes slutar han att lemna dem åt munkarne i det nära liggande franjyffa klostret. Hufts run kämpar mot, men mannen år obe weklig, och natten har knappast inbrutit, förr än han smyger fig bort med barnen lagda i en korg, iom han hänger på Flor strets port,hwarpå han fattar portklappen för att utkalla någon af husets folk och sedan hastigt aflägsnade fig. Innan han hunnit klappa på, öppnas porten och Porte waktaren träder ut. Stkålm! ropar dens ne, år du här nu igen? Du tycks dr dentligt hafwa giort det till ett yrke att Å I A2 (. C O29 .