Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1855, sida 3

ändå aldrig hört Enkan vöfqwist anropa andras medlidande eller wålgörenbet. Hon år en sitt slag stätlig gumma med en wiss wärdighet i sitt sätt. Efter de många genomgångna rröfningarna bar tiden vå hennes anlete tryckt en stämpel af frid och försoning. Man har om hen ne icke hört annat än godt. ) (Slu