glömska. Ibland går Mårbeck, fom flams mar mycket, utmed stranden och fmågrå lar för fig sjelf. Detta, jemte ljudet i Mårbecks tal oh sång, har gifwit an: ledning till namnet Brummander, som blifwit få manligt, att engång en per: fon, fom nyss hade flyttat till Klinte, bad 7Brummander uträtta något årens de. Om förlåtelfe, min goda frul, swarade Mårbeck godmodigt och lyftade på fin slitna hatt, Brummander är bara ett öfnamn. Jag beter annars Mår beck. Han blir aldrig ond öfwer sitt öknamn, och är stundom rått torr-rolig. Det beswärliga träbenet blir ofta före mål för hans egna sarkasmer. Tilfams mans med fin syster och dennas fon bor Märbeck wid Klintehamn i en byggning, hwars fortgående förfall han ef mäktar Hejda. Derutanför Höll ofta Wahlgren stilla, sittande qwar i fin wagn, mot hwilken Mårbeck stod lutad. Stundom war samtalet särdeles lifwadt. Mårbeck på sitt träben sägs då wandra fram och åter jemte wagnen i voredeåmod och falfade Wahlgren föraktligt för bonder. Den lättsinnige, gladlynte Wahlgren roade fig med att förtreta fin wän; men