hans band. Men kommer ban wäl i båten, och får säkert fäste för träbenet och för återstoden af wenstra foten, och så får fitta qwar på tofften och ro, då hafwa Märbecks armar ännu goda fraf: ter i behåll. Så har han, efter för: lusten af sitt ben, deltagit i 2:ne fommarspostfärder; få fer mar honom ännu, under den tid siöfarten warar, i en flats bottnad båt bogsera flottor af bjelkar och sparrar ut till de lastande fartygen. Då är det egentligen fom Mårbeck Iefwer. Efter dagsardtets slut sökes i gla: jet en säker bot för det grubblande lyne net. Då är Märbeck åter en hafwets fon, den ingen tanke på morgondagen bryr; då tämmer han upp fin sjömanswisa med en stämma, fom troligen engång war en lark basröst, men fom nu år hes och präckt och derföre emellanåt frambrins jar de förunderligaste modulationer. Så fan han då fitta halfwa natten en. am, siungande och drömmande. Det änder wäl att någon med en del affin attro, får betala dessa serenader; men en, fom fattar detta på få många Iefadsfröjder bedragna hjertas wemod tissunnar ej Mårbeck dessa stunder ar