Mårbeck, wid 28 års ålder, beröfwades utsigten till berning, oc dömdes iill en krymplings försakande tif. Redan på lazarettet i Westerwik, då Mårbeck måste wälja emellan stympandet eller döden, yttrade han sin fruktan för ett sådant lif som ändå i brist och försakelse måste blifwa en längsam död. Man förfåfras de honom då, att staten kunde ej annat än sörja för Mårbeck och hans famras ter få, att de aldrig skulle lida nöd. Mårbeck, likasom Fagerström, uppbär en årlig pension af 50 Rdr Bko. Dene na summa war till en början en god hjelp, men penningens wärde Har sedan dess fallit, så att den tunna råg, som då funde på Klinte köpas för en jemförel: sewis ringa penning, måfte nu ofta bes talas med 15, stundom 20 Ror. Den förutsatte dessutom, att pensionären skulle hafwa fin bergning hufwudsakligen ges nom eget arbete. Men Mårbeck, som icke lärt något handtwerk, har swårt att finna något lönande arbete. Hans häg stod till hafwet, öfwer hwilket den längtande blicken nu i 25 år förgäfwes irrat. Träbenet oc den omisiliga fåppen förswårar hans rörelser och binda