Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1855, sida 3

rättar att den dystre mannen stundom gäckade fin hustrus fromma GBudsfruf: tan; men på hans dödssäng undföll bo nom en gång, att han hade bedt 7Honom deruppe att få sluta. Om Wallin, äfwensom om de öfrige här omtalda postförarne, har man aldrig hört något brott, eller ens någon elakhet. Men den tiden war det wanligare än nu, att dessa kustboar alskade glaset och stundom tittade för djupt deri. Wallin dog 1846 oc mar då 61 är gammal. Hasselqwist war en gladlynt man med en stark och wälbildad fropp. Efter den olyckliga posifarden såg man honom, alltjemt liflig och med gladt mod, wandra omkring vå 2:ne mycket foria träben, endast född på en käpp. Det oaftadt gick han raskt och säkert. Några år efe ter de tihdragelser wi här ofwan bee rättat, blef han entling, men trädde i nytt gifte. En gång fiulle ban gå omr berd på en stuta, som låg och lastade kalf. Landgången försköt fig, oc Hafelqwist föll i frön, (Forts.)