Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1855, sida 3

sthd7 — Med anledning af en i ÖOrefundåposten nyligen införd adress till den fjelfständiga pressen med öfwerskrift, mår wi eniga om detta? och hwilken uppfatd war undertecknad O. P. Sturtzenbecker, yttrar Itovrf. Zion. följande: Sr S. will att wi skola wara eniga om att det närwarande ögonblicket är ett afgörande moment I historien; att det ine nebär ej en mindre ingripande. orient de lisk, utan den största allmänna fråga för hela det moderna Europa, och att kriget gäller europeiska frihetens wara eller hte wara; att denna strid rörer oss alla, och att — hwarje twekan, fom förlamar op är en lumpenhet, hwarje statsklok betånt: lighet är en småsint nödlögn, hwarje me delwäg ett salskt spel. Widare will har att wi skola wara eniga om att genast, utan widare omständigheter, sluta oss till melimakterna och proklamera kriget. Af allt detta kunna wi för wår del wara eniga med hr Sturtzenbecker om mycket, men icke om allt. Wi åro med honom eniga om att anse kriget böra gåle la något mer än Donaufurstendämenas blifwande ställning och skeppsfartens fris gifwande på Donau; ja till och med mer än ryska warthafsjlollans inskränkning; men wi kunna ej fullkomligt med honom förena oss om den tanken att anse Dwars je statstlok betänklighet för en fmasinnad nödlögn. Wi tro att ett krig, mer än mycket annat af wigt för samhällena, år en saf som kräfwer både statsklokhet och betäntlighet innan man kastar ett land in i dess wådor; wi tro att det tilllommer statsklokheten att förse fig med medel för möj: ligheten af dess förande, med garantier mot alltför ruinerande följder af d 5 mit; lyckande, med landets geografiska 50 na turförhåll anden öfwerendptåmmande ali anser, med mycket mera, hwarförutan ett frigs företagande utförande endasi bli wer ett donquirotteri. När hr Sturtzenbecker kan wisa oss, att westmakterna sjelfwa med allwar wil ja föra kriget, när han kan wisa, att de wilja försträcka of De summor, utan mil: få wi ej funna låta ens 10:dedel en af wår armee marschera i fält; när han kan framlägga de traktater, lillräcti igt garans terade på grunder af hwilta Swerige har annan fördel af kriget, än att offra fina söners blod och öka sin statsskuld, famt minifa fin wälmåga genom af fri get rubs bade handelsoch näringsför hållanden; när han kan wisa alliansföredragen med wåra nårmaste grannar i Danmark och Tyskland, och ådagalagga att frågan werfe ligen få långt framskridit, att wårt del tagande fan blifva af wäsendtligt inflytande, då, men ice förr, skola wi med ho non wara eniga i ropet: J morgon heldre an i öfwermorgon, men heldre än i morgon än i dag! Midfommaren. (Ur von Unges 7Minnen af Lifwet.) Midsommaren med all fin fröjd går!